George de Godzinsky: "Onnelassa sain ensi kerran kokea turvallisuutta"
|
| Liikemies Franciszek de Godzinsky on palannut Helsingistä järjestelemästä perheen asioita kotiin Imatralle. Onnelassa isää vastaanottamassa lapset George ja Elise (rusettipää), kotiopettaja Elise Regenass (oikealla), tuntematon rouva tyttärineen ja tietysti Tassu. |
På svenska
Neuvosto-Venäjältä helmikuussa 1920 paenneet Godzinskyt (lue: Godzinskyjen pako Pietarista Suomeen) asettuivat huhti-toukokuussa Imatralle, missä perhe sai turvapaikan
Onnelan kartanosta (lue: Imatralle Onnelaan). Onnela sijaitsi Valtionhotellin naapurissa Meltolassa, 12 kilometriä
Imatran keskustasta. Hovin 1884 valmistuneessa kaksikerroksisessa puisessa
päärakennuksessa oli seitsemän huonetta.
“Kartanoa ympäröivä suuri kaunis puisto ulottui aina pieneen järveen, jonka Vuoksen vedet muodostivat juuri talon kohdalle Vallinkosken ja Imatrankosken väliin", George de Godzinsky on kertonut haastattelussa 1980-luvun lopulla. "Meidän perheellä oli alusta lähtien kaikki mitä tarvittiin jonkinlaisten elämän standardien rakentamiseen.”
|
| George valkoisessa merimiespuvussa, hänen takanaan isä Franciszek mirri leuan alla, rusettipää-Elise ja lasten välissä kotiopettaja Elise Regenass. Mutta keitä ovat kuvan muut henkilöt? |
|
|
Godzinskyt muuttivat Imatran Onnelaan huhti-toukokuussa 1920.
Heinäkuun 5. päivänä George täytti 6 vuotta.
|
Vuodet Imatralla olivat kovia kokeneelle pikkupojalle onnellista
aikaa. “Siellä Onnelan kartanossa sain ensi kerran kokea sellaista
turvallisuutta, jonka tulisi olla jokaisen lapsen osana.”
Onnelan naapurissa sijaitsi maatila, jossa oli kotieläimiä, lehmiä ja hevosia. “Ja vanha koira, jonka nimi oli Tassu, noin 12-13 -vuotias. Minulla ja sisarellani oli se vanha koira niin kuin ystävänä. Se kulki vierellä ja odotti herkkupaloja, sokeripaloja.”
|
| Pietarilaislapset ja sveitsiläinen kotiopettaja tutustumassa naapureihin. |
Onnelan naapurissa asui myös leikkitovereita. “Leikeissämme opimme kieliä, osaksi suomea, joka oli vaikeampaa, osaksi ruotsia, joka paremmin soveltui suuhumme.” Suomeen tullessaan George ja Elise puhuivat venäjää ja ranskaa ja myös hiukan saksaa ja puolaa. Venäjää George osasi jo myös lukea. Valtionhotellissa työskenteli viipurinvenäläinen nuori ylioppilas, joka palkattiin opettamaan Georgelle venäjän kielioppia.
|
|
Kuvassa oikealla Valtionhotellissa työskentelevä
viipurinvenäläinen ylioppilas joka palkattiin opettamaan Georgelle kielioppia. |
|
|
George, Elise (edessä) ja leikkikaveri Onnelan portailla.
Godzinskyjen emigranttiperhe asui Imatralla huhti-toukokuusta 1920 heinäkuun alkuun 1923. |
GEORGE DE GODZINSKY: "I ONNELA KÄNDE JAG FÖR FÖRSTA GÅNGEN TRYGGHET"
|
|
| Affärsmannen Franciszek de Godzinsky har återvänt till Imatra från Helsingfors efter att ha ordnat familjens angelägenheter. I Onnela möts han av sina barn George och Elise (med rosett i håret), guvernanten Elise Regenass (till höger), en okänd dam och hennes döttrar samt naturligtvis hunden Tassu. |
Familjen Godzinsky, som flydde från Sovjetryssland i februari 1920 (läs: Godzinskyjen pako Pietarista Suomeen), bosatte sig i Imatra i april-maj, där familjen fick en fristad på Onnela herrgård (läs: Imatralle Onnelaan). Onnela låg i Meltola, granne med Stadshotellet, 12 km från Imatras centrum. Herrgårdens huvudbyggnad i trä med två våningar stod klar 1884 och hade sju rum.
Den stora vackra parken som omgav herrgården sträckte sig hela vägen till en liten sjö som bildats av vattnet i Vuoksi, precis vid huset mellan Vallinkoski och Imatrankoski", sa George de Godzinsky i en intervju i slutet av 1980-talet. "Vår familj hade allt den behövde från början för att bygga upp någon form av levnadsstandard."
|
|
|
George i vit sjömanskostym, bakom honom hans far
Franciszek med "fluga" under hakan,
Elise med rosett i håret och mellan barnen guvernanten
Elise Regenass.
Men vilka är de andra personerna i bilderna?
|
|
|
| Familjen Godzinsky flyttade till Onnela i Imatra i april-maj 1920. Den 5 juli fyllde George 6 år |
Åren i Imatra blev en lycklig tid för den lille pojken som hade upplevt svåra omständigheter. "Det var på Onnela herrgård som jag för första gången upplevde den typ av trygghet som borde vara en del av varje barns liv."
Granne med Onnela låg en gård med boskap, kor och hästar. "Och en gammal hund som hette Tassu, ungefär 12-13 år gammal. Min syster och jag hade den gamla hunden som vän. Han gick bredvid och väntade på godis, sockerbitar."
|
|
| Barnen från S:t Petersburg och deras schweiziska guvernant bekantar sig med sina grannar. |
Bland Onnelas grannar fanns också lekkamrater. "I våra lekar lärde
vi oss språk, dels finska, som var svårare, dels svenska, som
passade våra munnar bättre." När George och Elise kom till Finland
talade de ryska och franska, och lite tyska och polska. George kunde
redan läsa ryska. En ung student från Sverdlovsk som var anställd på
Statshotellet lärde George rysk grammatik.
|
|
|
Till höger unga studenten från Sverdlovsk som arbetade
på Statshotellet
och som anställdes för att lära George grammatik.
|
|
|
|
George, Elise (tv.) och en lekkamrat på trappan till
Onnela. Emigrantfamiljen
Godzinskybodde i Imatra från april-maj 1920 till början
av juli 1923.
|
