George de Godzinsky: "Kukkaisvalssi torvigramofonilla oli kauneinta, mitä olin kuullut"
|
|
George ja pikkusisko Elise upottavat varpaansa lämpimään hiekkaan. Mutta
ovatko he Saimaan rannalla Imatralla vai kenties meren äärellä
Viipurissa? |
Neuvosto-Venäjältä helmikuussa 1920 paenneet Godzinskyt (lue:
Godzinskyjen pako Pietarista Suomeen)
asettuivat kevään lopulla Imatralle, missä emigrantit löysivät kodin Onnelan
kartanosta (lue:
Imatralle Onnelaan
ja
George de Godzinsky: "Onnelassa sain ensi kerran kokea turvallisuutta").
Onnelan naapurissa 6-vuotias George de Godzinsky sai kokeilla vanhaa harmoonia. Kotona hän soitteli mandoliinia, kunnes isän ystävien avulla Onnelaan saatiin vanha, loppuunkulunut Becker-flyygeli. Franciszek de Godzinsky kutsui pianonvirittäjä Senskoffin Viipurista katsomaan flyygeliä. Puolanvenäläinen Senskoff oli toiminut pianonvirittäjänä Pietarissa, mutta paennut vallankumouksen jälkeen ja onnistunut kuin ihmeen kaupalla pääsemään Rajajoen yli Suomeen.
SORMIHARJOITUKSIA HOMEISELLA FLYYGELILLÄ
Senskoff totesi, ettei Beckeristä saisi enää kunnollista. “Miestä täytyi suostutella virittämään soitin, hänen mielestään se nimittäin oli kovin huonokuntoinen ja hän jopa väitti sen olevan sisältä homeessa. Hän viritti flyygelin luullakseni noin puolitoista sävelaskelta alemmaksi kuin se alunperin oli ollut", George de Godzinsky muisteli tapahtumaa vuosikymmeniä myöhemmin.
George ryhtyi tutustumaan omin päin viritettyyn Beckeriin. “Soitin sillä ensimmäiset sormiharjoitukseni. Ja opettelin soittamaan aivan hullusti. Peukaloa käytin hyvin säästeliäästi, tekniikkani oli hyvin omaperäinen. Tultuani Helsinkiin sain opetella kaiken uudestaan.”
|
| George nauttii hiekan lämmöstä. Taustalla kotiopettaja Elise Regenass. |
TSHAIKOVSKIN PÄHKINÄNSÄRKIJÄN KUKKAISVALSSI
George de Godzinskyn elämänmittainen erityissuhde Tshaikovskiin ja hänen musiikkiinsa syttyi näin varhain. “Nyt haluan rehellisesti tunnustaa, mikä on ollut pysyvästi kaikkein kauneinta elämässäni. Se ei liity mihinkään, ei romantiikkaan, ei rakkauteen eikä vihaan: se on onnettoman Tshaikovskin musiikki", Godzinsky on kertonut haastattelijalleen 1980-luvun lopulla. "Jo lapsena ymmärsin, että kun hän sävelsi Joutsenlammen, jossa oli duurissa kulkeva Adagio, se on ikään kuin enne, varoitus, että Odette, joutsenkuningatar ei saa prinssiään Siegfriediä. Vaikka en ollut lukenut Tshaikovskin elämäkertaa, tiesin, ettei hänkään koskaan tulisi saamaan ketään, ei miestä eikä naista. Hän oli erakko, pelkäsi ympäristöään, pelkäsi ihmisiä, pelkäsi kustantajiaan. Tshaikovski oli erikoinen persoonallisuus, eikä hänen ympäristönsä ymmärtänyt häntä. Toisinaan ajattelen hänen ennenaikaista kuolemaansa, jos hän olisi saanut elää vielä kymmenen vuotta, mitä hän olisikaan säveltänyt.”
KUVIA GODZINSKYN PERHEALBUMISTA IMATRAN
ONNELASSA KEVÄT 1920 - KESÄ 1923
|
| Onnelan lastenhuone. Pikkusisko Elise vasemmalla, Georgen sylissä tuntematon pikkuinen. |
 |
|
Vieraita Onnelassa. Oikeassa reunassa Godzinskyjen sveitsiläinen
kotiopettaja, ranskankielinen Elise Regenass. |
|
|
Franciszek de Godzinsky ja lapset George ja Elise pian Imatralle muuton
jälkeen. |
 |
| Pietarilaislapset nauttivat Suomen kesästä. |
 |
| Sisko ja veli puistonpenkillä. Olisiko penkki Imatran Valtionhotellin puistossa? |
GEORGE DE GODZINSKY: "BLOMSTERVALSEN PÅ HORNGRAMMOFONEN VAR DET VACKRASTE JAG NÅGONSIN HÖRT"
|
|
| George och lillasyster Elise doppar tårna i den varma sanden. Men är de på stranden av sjön Saimen i Imatra eller kanske vid havet i Vyborg? |
Godzinskys, som flydde från Sovjetryssland i februari 1920 (läs: Godzinskys flykt från S:t Petersburg till Finland), bosatte sig i Imatra under senvåren, där emigranterna hittade ett hem på Onnela herrgård (läs: Till Onnelaan i Imatra och Onnela var den första platsen där jag upplevde trygghet).
Som granne med Onnela kunde den 6-årige George de Godzinsky prova på det gamla harmoniet. Hemma spelade han mandolin tills han med hjälp av sin fars vänner fick en gammal, omodern Beckerflygel till Onnela. Franciszek de Godzinsky bjöd in pianostämmaren Senskoff från Vyborg för att se flygeln. Senskoff, som var polsk-rysk, hade arbetat som pianostämmare i S:t Petersburg, men hade flytt efter revolutionen och mirakulöst lyckats ta sig över floden Rajajoki till Finland.
FINGERÖVNINGAR PÅ EN MÖGLIG FLYGEL
Senskoff sa att Becker aldrig skulle bli ett bra piano igen. "Mannen var tvungen att övertalas att stämma instrumentet, eftersom han tyckte att det var i mycket dåligt skick och till och med hävdade att det var ruttet inuti. Han stämde ner flygeln, tror jag, ungefär ett och ett halvt tonsteg från det den ursprungligen hade varit", minns George de Godzinsky årtionden senare.
George gav sig ut för att upptäcka Becker, som han själv hade stämt. "Jag spelade mina första fingerövningar på den. Och jag lärde mig att spela som en galning. Jag använde tummen mycket sparsamt, min teknik var mycket originell. När jag kom till Helsingfors var jag tvungen att lära mig allt igen."
|
|
| George njuter av värmen i sanden. I bakgrunden hans hemlärare Elise Regenass. |
TCHAIKOVSKYS NÖTKNÄPPARE - BLOMMORNAS VALS
Åren 1920-1923 i Onnela åtföljdes av en musikupplevelse som George kom ihåg för resten av sitt liv. Han hörde Pjotr Tjajkovskijs balett Blomstervalsen ur Nötknäpparen. "Jag tyckte att det var det vackraste jag någonsin hade hört. Det bör noteras att detta var i Imatra, och musiken spelades på en horngrammofon. Barnets åsikt var att vid den punkt där melodin rör sig uppåt försvinner skönheten. För mig var sökandet inte lika underbart som det säkra och närvarande."
George de Godzinskys livslånga speciella relation till Tjajkovskij och hans musik väcktes redan vid en så tidig ålder. "Nu vill jag ärligt erkänna vad som har varit det mest bestående vackra i mitt liv. Det har ingenting med någonting att göra, varken romantik, kärlek eller hat: det är den olycklige Tjajkovskijs musik", berättade Godzinsky för en intervjuare i slutet av 1980-talet. "Redan som barn förstod jag att när han komponerade Svansjön, med dess Adagio i dur, var det som ett omen, en varning om att Odette, svanens drottning, inte skulle få sin prins Siegfried. Även om jag inte hade läst Tjajkovskijs biografi visste jag att han inte heller skulle få någon, varken man eller kvinna. Han var en enstöring, rädd för sin omgivning, rädd för människor, rädd för sina förläggare. Tjajkovskij var en extraordinär personlighet och hans omgivning förstod honom inte. Ibland tänker jag på hans för tidiga död, om han hade levt ytterligare tio år, vad han skulle ha komponerat."
FOTON FRÅN GODZINSKYS FAMILJEALBUM
IMATRA / ONNELA
VÅREN 1920 - SOMMAREN 1923
|
|
|
Barnens rum i Onnela. Lillasyster Elise till vänster, ett
okänt litet barn i Georges famn. |
|
|
|
Gäster i Onnela. Till höger Godzinskys schweiziska
guvernant, den fransktalande Elise Regenass. |
|
|
| Franciszek de Godzinsky med barnen George och Elise strax efter flytten till Imatra. |
|
| |
|
|
Syster och bror på en parkbänk. Kan bänken ha varit i parken vid Imatra stadshotell? |
